När livet känns tomt och tungt är det lätt hänt att man börjar frakta
hem mängder med tryckimpregnerat virke. Det är lätt att resonera såhär:
“Bara vi får ett stort ljusgrönt trädäck som inte överensstämmer med
torpets övriga karaktär så blir vi säkert accepterade i byn. Då vill
säkert våra vänner komma och hälsa på. Då minns barnen säkert sina
somrar som lyckliga. Då får jag säkert lättare att visa tålmodighet mot
mina nära”. Men så enkelt är det inte. Man kan inte bygga bort sin
existentiella ångest.

Den kan bara botas med Calvados.

– Kristoffer Appelquist

Eftersom vi inte har någon Calvados i spritskåpet får vi väl fortsätta med altanen. Nu är snart hälften av trallen på plats! Bilder kommer senare.